Julotta

Nu är det Jul igen. Äntligen är vi här och kan fira det vi längtade efter. Äntligen igen den här gemenskapen med familjen och här i kyrkan. Vi sjunger de bekanta julpsalmer. Julgranens ljus är tänd. Allt är så högtidlig och så fint. Och vädret är också så som vi önskar: Snö och allt är vitt. Härligt. Och vi får njuta av det.

Jultiden är ibland också något som blir jobbigt. Om familjen är långt borta eller man blir sjuk eller mår inte så bra på grund av något.

En gång berättade prästen Bodelschwingh som var föreståndare på ett barnhem för handikappade om en händelse: När en av de förståndshandikappade ville tända ett ljus i granen fick han på grund av nervositet och spänning ett fruktansvärt epileptiskt anfall. Pojkens bästa vän klarade inte den här situationen och började skrika högt: ”Allt har en spricka!” ropade han förtvivlade. ”Allt har en spricka!”  Bodelschwingh, husets överhuvud, tog upp den desperata klagan och frågade barnen som samlades runt granen: ”Vad är det fina med julen?” Efter en tid svarade en flicka: ”Jul är så stor eftersom Gud sände sin Son, vår Frälsare, då.” Då frågade prästen: ”Och varför gjorde han det?” Frågan verkade överväldiga flickan. Men plötsligt klättrade den upp på en stol och därifrån upp på bordet och utbrast mycket högt och jublande: ”Det är därför, för allt har en spricka!”

Vår värld är inte perfekt. När vi tänker på allt det som har hänt de senaste åren kan man bara förtvivla: Sjukdom, krig, våld, människor på flykt. Det är bara det som vi läser i tidningars rubriker.

Vår värld är trasig.

För några veckor lyssnade jag på en sång från Leonard Cohen:

“There is a crack in everything
That’s how the light gets in”.

Det finns en spricka i allting men det är där ljuset kommer in.

Den berömda textraden om ljuset som sipprar in i sprickorna fick många att tänka efter.

Ingenting är perfekt i den världen.

Jag sa ta till min fru: Varför måste det alltid hända någonting innan jul. Något har gått fel.

Jo, varför? Kanske därför att guds ljus ville nå mig också. 

Cohens sång hade stor personlig betydelse för regissören Sara Broos som växte upp i Hagfors.

Hon sa: Jag hade extremt höga krav på mig själv som barn. Sedan hamnade jag i anorexi. Det blev nästa steg, att ha kontroll över min kropp, som också skulle vara perfekt. Sedan slutade jag att leva. Det är det som händer när man inte vågar misslyckas. Motsatsen för mig är att bejaka det som är levande, det som brister. Det som gör oss mänskliga.

“There is a crack in everything
That’s how the light gets in”.

Idag är vi på väg till krubban och vill möta det lilla Jesus barnet

Så som dåförtiden herdarna.

Tänk bara om du var en av dem, att du var med. Du hade sällskap med herdarna och du hörde änglarens budskap att frälsaren är född.

Herdarna vandrar till stället där stjärnljuset lyser mest. Och sedan står alla framför krubban och du är med. Du är en del av julberättelsen. Du vill ge någonting och du märker att du står där bara med tomma händer. Jesusbarnet ler åt dig och säger:

Du behöver inte ge mig någonting. Ge mig det som gör att du känner dig otryggt och ofrid.

Där du bråkade med någon. Ja vill ge dig frid. Där du misslyckades. Jag vill trösta dig. Där du råkade in i en olycka. Jag är nära och hjälper dig. Där du gjorde fel. Jag skänker dig en nybörjan. Ge mig det som är trasigt i ditt liv. Jag ska ta hand om det. Det är därför jag kom till jorden.

Framför Jesus behöver vi inte bära en mask, vi får vara så som vi är.

Där det brister i vårt liv då vill Gud hjälpa oss. Vi behöver inte längre gömma oss för Gud. Vi får ge honom det som gör det svårt och tungt i livet.

Cohen sa en gång om sin sång »Ingenting är perfekt, inte ditt äktenskap, ditt arbete, din kärlek till gud eller till din familj eller ditt land. Det finns sprickor i allting: både fysiskt och mentalt. Men det är där ljuset kommer in och det är där uppståndelsen finns.«

Någon sa: När min partner blev sjuk blev julbudskapet ännu tydligare för mig, det är närmare än någonsin. Jag upplever Guds ljus i mitt liv.

Budskap till herdarna gäller oss idag.

Herdarna tillhörde de fattiga i samhället. De måste arbeta dygnet runt för att få lite pengar, de kunde knappt överleva. Och var utsatt för kylan och övergrepp.

De hörde änglarnas budskap först. Det blev ljust för dem. Gud kom inte till de perfekta. Han kom dit där det var mörkt.

”Det finns en spricka i allting, i varje människas liv men det är där ljuset kommer in”.

Vad är din spricka?

Vad är det där du behöver ljuset som letar sig in i sprickorna?

Ingen av oss är perfekt. Vi alla behöver hjälp. Därför kom Jesus.

Inför Jesusbarnet får vi våga stå så, med alla våra fel och brister öppet inför Gud, så att vi kan släppa in Gud.

“There is a crack in everything
That’s how the light gets in”.

Jesus är Guds ljus i en trasig värld.

Vi alla behöver julberättelsen. Idag ännu mer än för 2000 år sedan. Det är mörkt i världen.

Jesus kom för att göra det ljust. För oss alla. Då och nu.

Låt oss öppna våra hjärtan för honom. Låt oss gå till krubban. Där finns hjälp. Låt oss gå till Jesusbarnet och sedan kan det hända och vi vågar börja på nytt och känner stor glädje.

Ängeln säger:

 ”Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket: ¹¹ I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren. ¹² Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.”

”Ära åt Gud i höjden,
        och frid på jorden
    bland människor
        som han älskar.”

Amen.