Kyrkan – Min livsresa

Kyrkan är en plats som helgats av bön. Bönen har letat sig in i väggarna

När man frågade barn någon gång hur det kändes i kyrkan sa en pojk: Det luktar kyrkan

Lukt, något särskild …

Kyrkan har blivit särskild också för mig. Även den här kyrkan.

Jag lärde känna den här kyrkan när jag var prästpraktikant för 6 år sedan. Det var bara några stycken i gudstjänsten, bland annat biskop Åke Bonnier. Jag förknippar det här kyrkorummet med att Svenska kyrkan tog emot mig som präst, att jag blev en del av den kristna gemenskapen inom Svenska kyrkan. Jag förstod nästan ingenting under gudstjänsten och det kändes ändå jättebra att fira gudstjänst här.

Vilken kyrka har blivit viktig för dig? Kanske kommer du ihåg en kyrka som har stor betydelse för dig.

Min hemkyrka i Norra Tyskland har stor betydelse för mig. En jätteenkel kyrka. Bara ett stort kors av trä bakom altaret. Antependier, tyg som hänger framför altaret och predikstolens kläd i kyrkoårets färger. En vit dopfunt av sten där jag döptes. Och ovanför ingången som är samtidigt utgången ett runt fönster med de grekiska bokstäver Alfa och omega, som betyder att Jesus Kristus är början och slutet på allt. I den där kyrkan konfirmerades jag och firade många gudstjänster. I den där kyrkan läste jag första gången ur Bibeln. Där samlades vi som barn och unga. Där sjöng jag i kören och spelade på gitarr och på Valthorn i en kyrklig blåsorkester. Och det var där min farfars begravning ägde rum. Och begravningen av en ung kille som tillhörde vår ungdomsgrupp.

Kyrkorummet blev en plats där jag upplevde sorg och glädje. Ett rum där jag kände mening och trygghet. Och där musik och ord präglade mitt liv och där fick kraft på nytt. Och med den där kyrkan kopplar jag min kallelse att bli präst.

Och sedan blev det flera andra kyrkor som fick betydelse för mig.

Vet ni vad ordet kyrkan betyder egentligen? Kyrkan kommer från det grekiska kyriakon. Och det menar ”det som hör Herren till”. Och när vi pratar om kyrkan då pratar vi om två saker samtidigt.

Å ena sidan är det vår gemenskap som kristna, tillsammans är vi kyrka, vi är Guds hus. Och å andra sidan är det själva byggnaden kyrka som vi kallar för Guds hus, där vi samlas till gudstjänst och bön och där vi kan möta Gud.

Kyrkan är byggd för att möta Gud.

Den här kyrkan byggdes 1733, för mer än 280 år sedan.

Det är svindlande om man tänker på att det är så många människor som besökte den här kyrkan och bad till Gud …

Och som sjöng psalmer och lyssnade på Guds ord.

Så många människor som hade ett möte med Gud här. Så som vi idag.   

Här i kyrkan kan vi vara och tända ett ljus, vi kan sitta ner och för en stund lämnar bruset utanför. Här finns en sällsynt plats utan krav på prestation eller på att köpa något, ett tak under vilket hela livet ryms.

För många är kyrkorummet fortfarande viktig. Det var här där en älskad förälder begravdes, en kärlekens vigsel hölls. En kyrka som stått på samma plats sedan den egna födseln och så länge föräldrarna funnits. Det är en symbol för trygghet.   

Kyrkan är Guds hus men också en levande mötesplats. Här mötas vi i olika sammanhang, här pratar vi med varandra och ber med varandra. Här finns det tröst i sorgen och här delar vi vår glädje med varandra. Här har många kommit före oss och många ska komma efter oss.  

Kyrkan, ett heligt rum. Ett genomgångsrum till evigheten, mot det himmelska målet. Från dopet till vår sista stund, det ryms hela livet, här kan vi möta gud i sång och ord, här möter vi varandra för att uppmuntra varandra att inte ge upp på vår livsresa.

Jesus Kristus säger: Där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.

Det kan vi uppleva under gudstjänsten, det kan vi uppleva var som helst när vi komma ihop i Jesu namn.

Kyrkan, guds hus, det är vi och det är kyrkobyggnad, där vi kan möta Gud och varandra. Amen.