Etikett: Kyrka

Publicerat den

Min altartavla – i Norra Råda kyrka

Introduktion

För några månader sedan stod konfirmander vid altarringen under konfirmationsgudstjänsten i Norra Råda och tittade på altartavlan och jag hörde dem tyst prata om att den var ful och skrämmande. Och efter en gudstjänst för några veckor sedan berättade en kvinna för mig om hennes upplevelse under gudstjänsten när hon tittade på tavlan. Hon tyckte den var så mörk och att något barn på tavlan såg så allvarlig ut och att det verkade att barnet försökte ta tag om halsen av ett annat barn och strypa det. Någon annan störde sig av att ett barn var halv naket. På det sätt blev jag nyfiken på att få veta lite mer om den här altartavlan. Jag ska närma mig den genom Erwin Panofskys ikonologi och hans uppdelning i tre tolkningsnivåer som han kallade ”pre-iconographical description, iconographical analysis and iconological interpretation”. I mitt tolkningsarbete kallar jag det enligt Saarnak för beskriva – berätta – uttrycka djupare mening (Saarnak, 2020).

1. Beskriva (motiv)

På altartavlan ser vi tre vuxna, det är en man och två kvinnor, och två barn. Ovanför människorna befinner sig sex änglar fördelat på tre moln.

De två kvinnor står bakom sina små barn som möter varandra. Barnet till vänster går tillmötes det andra barnet och försöker röra vid det. De två kvinnor, uppenbarligen barnens mammor, placerar en eller båda händerna runt barnens överarmar. Kvinnan till vänster håller bara en arm på barnet framför henne, hennes andra (vänster) arm är utsträckt framåt mot den andra kvinnan. Kvinnan till höger har båda händer på barnet framför henne. Kvinnan till vänster är klädd i röd. Hennes ansikte verkar nöjd och fridfull när hon tittar på barnet framför henne. Barnet till vänster har ett hårt ansiktsdrag och är halv naken, man ser benen, fötter, mage och halva rumpa på högra sida. Barnet till höger har ett mjukt ansikte och är mer påklädd, man ser bara lite sitt underben och fötter. Detta barn har armen över kors och håller en korsstav i handen och kramar korsstaven. Mamman till höger är jätte fokuserad på det vänstra barnet och hennes kropp är framåtlutande. Hon har ett allvarligt ansikte. Bakom kvinnan till vänster, lite sned till vänster kan man se ett ansikte av en gammal man med skägg som knäppar händer och som tittar med ett leende på barnet till vänster. Änglarnas ansikten ovanför sceneriet är ljusa och ser glada ut.

Kvinnorna och barnen i föregrunden är ljust målade, allt omkring är jättemörkt. Ljusets infall i bilden målades från ovan kommande. Det är lite dämpad av molnen änglarna ligger på, ändå lyser den vänstra kvinnans ansikte och hela vänstra barnet ganska mycket. Det vänstra barnet är den enda personen i bilden som har en ljuskrans kring huvudet.

”Altartavlan är omgiven av kolonner med förgyllda korintiska kapitäl och det hela krönes av en gyllene sol med IHS” (Tham, 1991)       

2. Berätta (tema) 

Temat av den här altartavlan är Marias och Elisabeths möte med Jesusbarnet och Johannes Döparen.

Berättelsen om det här mötet kan läsas i Lukasevangeliet (Lukas 1: 5–80). Konstnären förändrade den lite. I bibeln står det att kvinnorna möttes när de var gravida. På tavlan möter kvinnorna och barnen som små barn varandra (artistisk frihet). I bibeln berättas att Elisabeth fylldes av den helige Ande och att barnet sparkade till henne i magen när Maria hälsade henne. Och om Elisabeth sägs att hon ropade med hög röst: »Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.« (Lukas 1: 42–45). Elisabeth vet om att Maria bär Guds frälsare inom sig. Och evangelisten Lukas berättar om att Johannes skulle förbereda folket för Jesus och att han skulle undervisa folket om honom. (Lukas 1: 67 – 80). Johannes sändes för att bereda folket att ta emot Messias (Johannes 1: 19 – 27). Ängeln Gabriel tillkännagav Johannes födelse och verksamhet för Sakarias (Lukas 1:5–25), som var fadern till Johannes. Jesus dop genom Johannes blev början av Jesu tjänst (Markus 1). Livet av Johannes Döparen och Jesus var stark kopplade med varandra.

När man läser Lukasevangeliet då får man veta, att Zakarias är Elisabets man och att Johannes är deras son som är född tidigare än Jesus. Den gamla mannen på vänster bakom kvinnan skulle därför vara Zakarias och killen han tittar på sin son Johannes. Och kvinnan till vänster är Elisabeth, Zakarias hustru. Hon har en röd klänning som kan betyda att den helige Ande verkar inom henne och genom henne. Och hon var glad eftersom hon fick ett barn i hög ålder.

Kvinnan till höger är Maria. Man kan ana att hennes klänning är i blå, även om det blir mer grå på grund av mörkret rund omkring. Blå är ett tecken för att det handlar sig om Maria (Harries, 2004). Hon verkar också v vara yngre än den andre kvinnan. Barnet framför henne skulle vara Jesus. Han har ett mjukt ansikte, så som änglarna och han håller korset i handen. Att Johannes Döparen och sin mor är ljust och att Johannes har en ljuskrona visar att deras historia står i centrum, framför allt Johannes historia. Man kan fråga sig varför Jesus och Marias klänning är i grå. Kanske har det med Jesu öde att göra som är sorgligt. Att det finns så mycket ljus på Johannes kan man relatera till bibelstället: ”Johannes var en brinnande lampa som lyste, och ni kunde glädjas åt hans ljus” (Johannes 5: 35) och: ”Det kom en man, sänd av Gud, som hette Johannes, för att vittna om ljuset, så att alla skulle kunna komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset. Han var bara den som skulle vittna om ljuset. Det sanna ljuset, han som är hela mänsklighetens ljus, skulle nu komma in i världen” (Johannes 1: 6 – 9). På vår tavla försöker Johannes röra vid korset. Korset står för Jesu kallelse att försona världen med Gud och med varandra. Johannes sändes för att vittna om Jesus. Att Johannes pekar på Jesus påminner mig om Isenheimaltaret där Johannes står bredvid korset och pekar på honom.

Änglarna ovanför kan stå för de änglarna som bar bud till Zakarias och Maria om deras söners födelse och öde. Hela berättelsen om Johannes och Jesu födelse och kallelse är alltså avbildad på tavlan. Änglarna kan man också se som skydd och ledning i personernas liv. Att änglarna tittar bara på Johannes visar en gång till att hans historia står i centrum.   

Motsatsen mellan mörker och ljus visar symboliskt allt ont i världen. Men det finns hopp och ljus där gud är närvarande. Och gud är närvarande där vi öppnar oss för sin kärlek och ljus. Som vi vet från bibeln är Johannes öppen för Jesus och hans kallelse. Johannes frågar Jesus: ”Är du den som skulle komma? Eller ska vi vänta på någon annan?” (Lukas 7: 19).

Vad betyder rörelsen på bilden? Elisabeth är stående, Maria verkar komma springande när man ser hennes andra ben. Johannes går Jesus tillmötes. Vad det gäller Jesus så är det svårt att säga om han står eller går. Hela sceneriet påminner mig om mötet mellan Elisabeth och Maria i Lukasevangeliet där Maria kommer till Elisabeth för att besöka henne och där Johannes rör sig i Elisabeths mage. Redan i det här mötet kan man se Johannes och Jesus kallelse som prefigurerad: Jesus ska gå till Johannes för att döpas och Johannes är tillmötesgående. I bilden: Johannes går till Jesus och vill röra vid korset som än så länge är osynligt (mörkt) för andra.

Varför är Jesus och Johannes framställt som barn? Det kan hänga ihop med att vi är människor och att gud vill möta oss som människa (Inkarnation). Gud blev människa och själv utsatt för samma saker vi upplever.

Ovanför altartavlan ser vi en strålande sol. Symbolen betyder enligt Peter Gillgren guds närvaro och välsignelse (Cerny, 2019) och det finns de tre bokstäverna IHS i en triangel. Triangeln står för den treenige gud. IHS står för Jesus eller för Iesus Hominum Salvator (latinsk) vilket betyder Jesus människornas frälsare.

3. Uttrycka djupare mening (uttryck) 

Målaren är Pehr Hörberg. Han levde 1746 – 1816. Han var dåtidens främste målare av altartavlor. Tavlan köptes i Uppsala 1814 strax efter färdigställandet av kyrkan (Tham, 1991).

Louise Tham konstaterar att det är hans målning som betingade ett pris av 140 riksdaler. När jag läste om honom fick jag mycket kunskap om hans konst som han skapade i 17/18 hundra talet och mycket om tidsandan.

Pehr Hörberg målade 87 altartavlor, det var olika berättelser om Jesus utifrån evangelierna och som samtidigt var också predikotext (Sandblad, 1938, p. 30). Han hade lärt sig flera konststilar för att uppfylla kundernas önskemål och för att uppnå sina mål med bilderna. Hörberg ”tillägnade sig rokokokonstens mjuka färger och Pilos ljusdunkel. Han tar upp Götiska motiv och är den svenska konstens första begynnade romantiker” (Lexikonett amanda, 2023). Den svenska barocken förblev alltid del av hans konst (Sandblad, 1938).

”Hans förkärlek för ljusbehandlingen är intimt förbunden med hans starka Rembrandsbeundran” (Sandblad, 1938, p. 31). Det kan man se i de stora kontrasterna mellan ljus och mörker i tavlan. Figurkompensationer och accentuerad ljusbehandling var viktigast för honom. Det gör att bilden får en metafysisk mening (Sandblad, 1938) Det var Hörbergs mål.

Genom att använder mycket mörker blev det tydligare vad han ville framställa. Mörker betyder också en värdslig och andlig realitet. Bara Gud själv som är ljus kan göra det ljust. Den stora solen ovanför tavlan hänvisar till det. Jesus, som är guds son är ljuset för oss (Johannes 8: 12; Gyllene sol med IHS). Ljust blir det också när människor blir en del av guds frälsningshistoria: Elisabeth som föder Johannes och Johannes själv som förbereder Jesus väg och som förkunnar honom. Att ljuset står för det övernaturliga ser vi också i att han målar ljusa och glada ansikten av änglarna ovanför molnen.

Hörberg ville förkunna evangeliet med sina bilder. Han återberättade en biblisk historia ur det Nya Testamentet som innehåller budskap om guds frälsning för oss. Den stora altartavlan i kyrkan drar faktiskt människornas blickar på bilden.

Enligt Cnattingius hade målaren ”ett evangeliskt-protestantiskt men även ett tidstypiskt drag”. Hans ”mål var att berätta och illustrera det talade ordet. […] Han sökte det enkla och det naturliga och sanna. Han ville bryta det klassiskt renässansmässiga skönhetsidealet och återgå till en folkligt uttrycksfull realism” (Sandblad, 1938, p.30). Att förkunna ordet var viktigt för honom. Därför målade han so real. Hans tavla skulle stödja förkunnelsen i gudstjänsten.

I tiden där han levde kom upplysningen alltmer i fokus, dvs att förnuft kom i centrum i stället för uppenbarelse som man inte kunde bevisa (Cerny, 2019, p. 21 – 27). Hörberg skriver om trons betydelse för honom: ”[…]Det är mig sagt: Du skall ej glömma, At, i ägta Tro, är förnuft flärd, Så och den Dygd, verldens vise berömme.” (Cerny, 2019, p. 38). Konstnären ”predikade” med sina bilder att det ändå finns uppenbarelse, saker vi inte kan förstå och som ändå finns och som ger mening till vårt liv.

Hans verk kommer i enkelhet och naturlig uppfattning folkets religiösa känslor mycket nära. (Sandblad, 1938). Målaren själv var bonde och kom ur enkla förhållanden. Ibland målade han människor som han kände. På vår bild är det kanske reala personer ur konstnärens omgivning som är avbildat på tavlan. På ett sådant sätt blir berättelsen alltmer en berättelse som har med vårt liv att göra. Det blir också vår berättelse. Vi kan känna igen oss som mammor, pappor, som kvinnor och män, som barn, alltså som kristna som också kan bli till välsignelse även om det ser mörkt ut ibland.

Gud kom som ett barn till oss, inte som en stor härskare. Konstnären lyfter fram den här viktiga delen i lutersk teologi (Inkarnation). Jesus är både gud och människa som vill frälsa vårt liv. Konstnären vill uppmuntra oss att tro på det och att be så som Zakarias bad för sin son.

Mörker på bilden har kanske att göra med vår livserfarenhet att det finns så mycket mörker i världen. Bildens budskap är däremot: Det finns ljus, det finns hopp. Ovanför människorna, i skyn, ovan molnen kan man se änglarna, som står för guds budbärare men också för skydd. Man kan tyda det så att allt är i Guds händer. Vad som än händer Gud är nära och ska göra det ljust och ska hjälpa att allt ordnar sig.

Slutsatser

I början skrev jag om personer som inte tyckte om tavlan och som hade det svårt att titta på den. Många människor har det svårt med det nakna och med det mörka i konstnärens målningar och blir förskräckta. Nuförtiden är bilderna mer abstrakta, inte så konkreta, det handlar mer om symboler och man letar efter något (ljust) som tröstar. Då uppstår frågan: Vad gör vi med tavlor som inte motsvarar vår tidsanda? Är det meningsfullt att låta dem hänga kvar i kyrkan eller behöver vi ersätta dem? Tavlor är ju inte heliga bara för att de befinner sig i ett heligt sammanhang. Passar den fortfarande i det här sammanhanget? Borde man förklara eller hellre byta ut tavlan?

Det behövs lite ansträngning för att få bilden tala till oss idag. Om man inte är familjär med bibeltexterna eller den teologi som bilden innebär, så är det svårt att förstå vad altartavlan kan betyda. Det finns flera saker på bilden som man inte nödvändigtvis känner till. Många idag saknar bibelkunskap, man behöver förklara vad är syftet med bilden och hur man kan tolka den. På en kyrkopedagogisk vandring är det säkert möjligt att få en bra tillgång till bilden. Då kan den skapa tillit och hopp även idag.

Källförteckning

Sandblad N.G. (1938). Kyrkomålaren Pehr Hörberg. Tidskrift för kyrkomusik och svenskt gudstjänstliv. Lund, C. W. K. Glerups förlag  file:///E:/Bild%20H%C3%B6rberg%20Tidskriftsansvarig,+13616-33328-1-CE%20(1)%20Copy.pdf

Cerny, R. (2019) Kyrkomålaren Pehr Hörberg En teologisk tolkning av konstnärens kristna bildkonst (Examensarbete) Linköpings universitet file:///E:/Bild%20interpretation%20h%C3%B6rberg%20jesu%20f%C3%B6delse.pdf

Tham, L. (1991). Norra Råda kyrka

Harries, R. (2004) The Passion In Art

Saarnak, A.(2020). Att förstår de bilder som finns i våra kyrkor i Pfitzinger-Drewes, T. & Eriksdotter, A. Kyrkopedagogik – Att visa en kyrka med dialog, delaktighet och alla sinnen. Karlstad, votum förlag

Lexikonett amanda, (2023), PEHR HÖRBERG file:///E:/PEHR%20H%C3%96RBERG_%20Lexikonett%20amanda.html

Bergendahl, M., (2022). Pehr Hörberg – vår store kyrkomålare file:///E:/Pehr%20H%C3%B6rberg%20-%20v%C3%A5r%20store%20kyrkom%C3%A5lare%20-%20%C3%85kerbo%20f%C3%B6rsamling.html

Bibel 2000

Publicerat den

Kyrkan – Min livsresa

Kyrkan är en plats som helgats av bön. Bönen har letat sig in i väggarna

När man frågade barn någon gång hur det kändes i kyrkan sa en pojk: Det luktar kyrkan

Lukt, något särskild …

Kyrkan har blivit särskild också för mig. Även den här kyrkan.

Jag lärde känna den här kyrkan när jag var prästpraktikant för 6 år sedan. Det var bara några stycken i gudstjänsten, bland annat biskop Åke Bonnier. Jag förknippar det här kyrkorummet med att Svenska kyrkan tog emot mig som präst, att jag blev en del av den kristna gemenskapen inom Svenska kyrkan. Jag förstod nästan ingenting under gudstjänsten och det kändes ändå jättebra att fira gudstjänst här.

Vilken kyrka har blivit viktig för dig? Kanske kommer du ihåg en kyrka som har stor betydelse för dig.

Min hemkyrka i Norra Tyskland har stor betydelse för mig. En jätteenkel kyrka. Bara ett stort kors av trä bakom altaret. Antependier, tyg som hänger framför altaret och predikstolens kläd i kyrkoårets färger. En vit dopfunt av sten där jag döptes. Och ovanför ingången som är samtidigt utgången ett runt fönster med de grekiska bokstäver Alfa och omega, som betyder att Jesus Kristus är början och slutet på allt. I den där kyrkan konfirmerades jag och firade många gudstjänster. I den där kyrkan läste jag första gången ur Bibeln. Där samlades vi som barn och unga. Där sjöng jag i kören och spelade på gitarr och på Valthorn i en kyrklig blåsorkester. Och det var där min farfars begravning ägde rum. Och begravningen av en ung kille som tillhörde vår ungdomsgrupp.

Kyrkorummet blev en plats där jag upplevde sorg och glädje. Ett rum där jag kände mening och trygghet. Och där musik och ord präglade mitt liv och där fick kraft på nytt. Och med den där kyrkan kopplar jag min kallelse att bli präst.

Och sedan blev det flera andra kyrkor som fick betydelse för mig.

Vet ni vad ordet kyrkan betyder egentligen? Kyrkan kommer från det grekiska kyriakon. Och det menar ”det som hör Herren till”. Och när vi pratar om kyrkan då pratar vi om två saker samtidigt.

Å ena sidan är det vår gemenskap som kristna, tillsammans är vi kyrka, vi är Guds hus. Och å andra sidan är det själva byggnaden kyrka som vi kallar för Guds hus, där vi samlas till gudstjänst och bön och där vi kan möta Gud.

Kyrkan är byggd för att möta Gud.

Den här kyrkan byggdes 1733, för mer än 280 år sedan.

Det är svindlande om man tänker på att det är så många människor som besökte den här kyrkan och bad till Gud …

Och som sjöng psalmer och lyssnade på Guds ord.

Så många människor som hade ett möte med Gud här. Så som vi idag.   

Här i kyrkan kan vi vara och tända ett ljus, vi kan sitta ner och för en stund lämnar bruset utanför. Här finns en sällsynt plats utan krav på prestation eller på att köpa något, ett tak under vilket hela livet ryms.

För många är kyrkorummet fortfarande viktig. Det var här där en älskad förälder begravdes, en kärlekens vigsel hölls. En kyrka som stått på samma plats sedan den egna födseln och så länge föräldrarna funnits. Det är en symbol för trygghet.   

Kyrkan är Guds hus men också en levande mötesplats. Här mötas vi i olika sammanhang, här pratar vi med varandra och ber med varandra. Här finns det tröst i sorgen och här delar vi vår glädje med varandra. Här har många kommit före oss och många ska komma efter oss.  

Kyrkan, ett heligt rum. Ett genomgångsrum till evigheten, mot det himmelska målet. Från dopet till vår sista stund, det ryms hela livet, här kan vi möta gud i sång och ord, här möter vi varandra för att uppmuntra varandra att inte ge upp på vår livsresa.

Jesus Kristus säger: Där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.

Det kan vi uppleva under gudstjänsten, det kan vi uppleva var som helst när vi komma ihop i Jesu namn.

Kyrkan, guds hus, det är vi och det är kyrkobyggnad, där vi kan möta Gud och varandra. Amen.

Publicerat den

Lesjöfors kyrka

”Hur ljuvliga är inte dina boningar,
    härskarornas Herre!
3 Jag längtar innerligen till Herrens gårdar.
    Med kropp och själ jublar jag inför dig,
        du den levande Guden.
4 Även sparven har funnit ett hem och svalan ett bo åt sig
    där den kan lägga sina ungar:
    dina altaren, härskarornas Herre,
        min kung och min Gud!
5 Lyckliga är de som kan bo i ditt hus
    och alltid sjunga lovsånger till dig”.

så hör vi i Psaltaren 84.

För ett år sedan firade vi 50 års jubileet av Lesjöfors kyrka. 

Förr fanns det många frikyrkor i byn. Därför kallade man Lesjöfors också för Bergslagens Jerusalem. Det fanns fyra frikyrkor: Elim, Betlehem, Sion och Saron. Idag är bara den sistnämnda, Saron, i bruk för sitt ändamål.

De som tillhörde Svenska kyrkan var tvungna att vandra till Rämmens kyrka varje gång de ville gå till kyrkan.

Därför bestämdes så småningom att en kyrka skulle byggas i Lesjöfors samhälle.

Prästen Per Saxholm som själv är från Lesjöfors berättade: ”Från början minns jag bara ett tomt område som låg intill själva kyrkogården, eller urnlunden som den också kallades”.

Gerhard den Geer den stora industriella insåg att folk behövde en egen kyrka i Lesjöfors. Och han donerade tomtmark som medel till kyrkan. Även Lesjöfors kyrkliga arbetskrets var en drivande kraft inför kyrkans byggande.  

Den 2 advent 1971 blev så kyrkan invigd av biskop Gert Borgenstierna. En byggnad som förutom gudstjänstlokal också hade källarutrymme där olika verksamheter kunde äga rum. Källarplanet blev som ett församlingshem. Allt från barnverksamhet till syföreningsmöten kunde hållas i kyrkan som blev stort frekventerad av många besökare. Dessutom rik kör-verksamhet med konserter och även ekumeniskt samarbete hörde till.

Byggnadsstilen blev lite kritiserad i början. Men många kände sig mycket väl i den här mysiga kyrkan och har upplevt här fina stunder. Även jag har varit med i kören här, hade dop, vigsel och begravningar och minnesstunder här.

Mycket har hänt i den här kyrkan, under 50 år.

Något som uppmärksammades medialt var när dåvarande kyrkoherden Fredrik Lautmann gjorde en insamling från kyrkans del till stöd åt bruket, när ekonomiska svårigheter drabbade bygden. Han ordnade en stor demonstration som utgick från kyrkan och som blev ett stöd för bruket och samhället. När man frågade honom varför han gjorde det sa han: ”För mig är alla frågor religiösa”. På det sätt räddade kyrkan en del av bruket.

Under senare tid har kyrkan fått möta invandrare från andra kristna traditioner som deltagit i gudstjänstlivet.

Jag döpte till och med en hel irakisk familj här, 5 personer på en gång.

Och det sprids ryckte att Ingemar Bergman gifte sig här med sin Ingrid. I alla fall besökte han kyrkan en gång.

Och fortfarande händer mycket i den här kyrkan för människors skull. Det var också här där jag lärde känna sinnesrogudstjänster.

Paus.

Kyrkan har sett manga olika människor, har hört så många olika böner och har känd glädjen och sorg här. En ort som rymmer livet och där det heliga, andliga fick plats.

Kyrkan har alltid varit en plats där vi får känna oss hemma. Där vi får vara, där vi får skydd och bekräftelse och hopp.

Jag har ju varit i många länder, … kyrkan var alltid mitt hem

Och det får vi ta med oss härifrån idag: Kyrkan förblir en plats där människorna, unga och gamla, ska få det som den behöver i livet och där vi får känna oss hemma i alla livsskeden, från dopet till vår sista stund.

Kyrkan en plats där vi kan gå till, när vi behöver tröst, när vi vill fira det stora i livet och det stora Gud har gjort för människor (Jul och Påsk), när vi behöver känna Guds kärlek till oss, när vi letar efter kraft.

Jesus säger: ”Där två eller tre samlas i mitt namn, då är jag mitt ibland dem.”

Amen.  

Låt os be: Gud, Jag är så glad för att din kyrka finns. Där ger du mig förlåtelse, rening och ro. Där blir det lättare för mig att be, tacka och lovsjunga: Där ger din Son ut sig för mig vid nattvardsbordet. Där upplever jag gemenskap med de nu levande och de för länge sedan bortgångna. Där lyfts jag ut ur min trånga värld in i ditt väldiga sammanhang. För detta tackar jag dig av hjärtat, min Gud. Amen.

Informationer om kyrkan från Per Saxholm

Publicerat den

Jag drömmer om en kyrka

För några veckor sedan hade jag gudstjänster och flera kom tillbaka till gudstjänsten efter en lång tid. Jag såg jag flera ansikten som jag inte har sett på länge.

Hur ser vår församling ut efter Corona? Jag tror att pandemin har förändrat mycket.

Och det blir ett slags ny början, nystart efter så lång tid där vi behövt leva distanserad. Hur kan vår församling se ut och vad behöver människor nu?

När orgeln spelade började jag drömma om vår församlings framtid.

Kanske kan vi drömma lite tillsammans.

Jag drömmer om en kyrka där vi inte måste hålla avstånd när vi firar gudstjänster.

Jag drömmer om en kyrka som funderar på hur man kan hjälpa andra människor idag. Där vi inte bara gör det som vi vanligtvis brukade göra innan Corona. Där vi är öppna för andras problem. Där deras situationer är oss angelägna och där vi bryr oss om dem.

Vad behöver människorna idag?

Jag drömmer om en kyrka som ber för människorna rund omkring oss, de gamla, de unga, de friska, de fattiga, de sjuka ….

Jag drömmer om en kyrka som bidrar med att lösa de problem som finns i vårt samhälle.

Jag drömmer om en kyrka som är lyhörd. En kyrka som hör människornas behov och som lyssnar på vad Gud vill för vår församling.

Profeterna i det gamla testamentet drömde ofta om en ny och bra framtid.

Vad är din dröm om vår kyrkans framtid?

Jag drömmer om en kyrka där vi kristna, inbjudna av församlingen,  vågar gå till och där ingen känner sig ensam eller övergiven. Och att vi stödjer vår gemenskap. Och där alla är välkomna.

Jag drömmer om en kyrka som ger hopp och mod, framförallt till de som förlorade hoppet.

Jag drömmer om en kyrka där det viktigaste är kärleken till varandra, till våra nästa.

Jag drömmer om en kyrka som berättar om Gud fadern, Jesus och den helige Ande och där de som kommer till gudstjänsten gärna ger vidare det budskapet de hörde.

En kyrka som hjälper att släppa bekymmer och sorg. Så som Apostel Petrus sa: ”Kasta alla era bekymmer på honom, ty han sörjer för er” (1 Pet 5:7).

Jag drömmer om en kyrka som tar min oro och min rädsla på allvar och som hjälper mig att få förtroende till Gud och livet på nytt.

En kyrka där jag känner att Gud håller sin skyddande hand över oss.

Jag vet att mycket av det redan finns i vår församling, och samtidigt sånt som kan förbättras eller att vi behöver göra saker helt annorlunda.

I alla fall är det lönsamt att drömma och att göra det vi drömmer om för ibland blir drömmar sanna. Man behöver bara börja med att sätta igång det man drömmer om.

Vilken kyrka drömmer du om?

Jag är nyfiken