God Jul

På väg till ljuset – stjärnan av Betlehem

Det var en lång väg för de tre vise männen. De såg ett stort ljus på himmeln. Förmodligen en stjärnkonstellation eller planetkonstellation. I alla fall något stort som hände i vårt solsystem eller universum just då. För dem var det ett tecken att något särskild var på gång. De ville få reda på vad det här stora ljuset kunde betyda. Och de ville möta den här stora betydelsen. Efter en lång, lång resa hörde de om en profetia att en kung skulle bli född i Betlehem. Vi vet inte hur de hittade sitt mål. Men vi alla känner sceneriet av våra krubbor i kyrkorna eller hemma hos oss där en stjärna lyser över krubban. Den lyste på Maria och Josef, ett ungt par och deras nyfött barn. Och vi ser kanske de tre vise männen framför våra ögon hur de böjer sig inför bebisen. Och det är jätteljust i mörkret.

Och det är ju det julen betyder. Att det blir ljust i mörkret.

Och vi kan uppleva det på riktigt. När vintern kom blev det mörkt ute. Varje dag lite till. Men bara fram till den 21 december. Nu blir dagarna ljusare igen. Varje dag lite till.

Men i år finns det något speciellt på julhimmeln också. Från jorden verkar det som att Jupiter och Saturnus möter och skapar ett stort ljus.

Vi har ju alla mycket förnuft, vi kan förklara mycket, vi är rationella nuförtiden men ibland håller vi kanske också utkik efter ett tecken, för ett tecken att det blir bättre. Kanske speciellt när tiden verkar vara mörkare än vanligtvis.

Det var en lång väg för de tre vise männen eller kanske var det kvinnor eller kanske var det flera från många länder, hur som helst. De var på en lång resa och de var helt fokuserade på det här ljuset. Och till slut hamnade de någonstans, en liten by utan stor betydelse. En by alla trodde att gud hade glömt. Och de fick hopp på nytt när de såg bebisen.

De fick en inre visshet att det var något på väg på jorden, något som förändrar allt, något som gör att människor får hopp på nytt.

Kanske blir det en lång resa för oss också den här gången tills det blir ljust igen. Tills vi hittar ljuset. Det är så mörkt ute och vi är så trötta. Och vi vet inte när mörkret slutar.

Men det finns tecken på himmeln. Som dåförtiden. Och det blir ljusare. Det är något på gång. Det är bara att vi inte vet än hur det blir.

Det är så stilla ute. Tid för första gången sedan länge, för att lyssna och iaktta tecken i mitt liv att vi inte är ensamma, att det finns en krubba i kyrkan som visar mig: Det här gäller mig och oss.

Allt är så vanlig, så stilla och allt förändras plötsligen. Juldagsmorgon glimmar. Jag vill gå till vår krubba så som de gjorde förut. Jag anar, jag vågar att ha hopp på nytt. Det här gäller mig.

Stilla natt, heliga natt!
Allt är frid. Stjärnan blid
Skiner på barnet i stallets strå
Och de vakande fromma två.
Kristus till jorden är kommen.
Oss är en frälsare född.

Stora stund, heliga stund!
Änglars här slår sin rund
Kring de vaktande herdars hjord,
Rymden ljuder av glädjens ord.
Kristus till jorden är kommen,
Eder är frälsaren född.

Stilla natt, heliga natt!
Mörkret flyr, dagen gryr.
Räddningstimman för världen slår,
Nu begynner vårt jubelår.
Kristus till jorden är kommen.
Oss är en frälsare född.

(Franz Xaver Gruber / Lennart Anders Sjoholm)