Gud är ljus från början till slutet

Genesis 1

”I början skapade Gud himlarna och jorden. Jorden var öde och tom, mörker låg över djupet, och Guds Ande svävade över vattnen.

Gud sa: ”Ljus, bli till!” Då blev det ljust. Gud såg att ljuset var gott och skilde det från mörkret”.

Uppenbarelseboken 22

”Det ska aldrig mer bli någon natt, och ingen behöver längre några lampor eller solens ljus, för Herren Gud ska lysa över dem. Och de ska regera i all evighet”.

Låt oss be:

Gud, till Dig ropar jag tidigt om morgonen

hjälp mig att bedja och samla mina tankar till Dig

jag kan det inte ensam.

I mig är det mörkt, men hos Dig är ljuset;

jag är allena, men Du lämnar mig inte;

jag är modlös, men hos Dig är hjälpen;

jag är orolig, men hos Dig är friden;

hos mig är bitterhet, men hos Dig tålamod;

jag förstår inte Dina vägar,

men Du vet vägen för mig.

Amen.

Allt började med ljus. Innan jorden blev till skapade Gud ljus, så hörde vi. Ljus är en förutsättning för allt som lever. Gud sa: Ljus, bli till. Och det blev så. Gud skapade ljus och skilde ljus från mörkret. Guds vilja är att det blir ljust för oss.

Men från början fanns det både ljus och mörker.

De första människorna upplevde samma sak som vi. De upplevde det onda som vi gör. De fördrevs från paradiset. Och det uppstod våld och strid mellan människor. Så som vi upplever det nu också.

Bråk i en relation, en sjukdom, ett problem på arbetsplatsen, i familjen, på fritiden eller en konflikt inom oss kan göra att vi inte mår så bra, att det känns mörkt i livet.

Och nu när vintern närmar sig känns det ännu mörkare, vi känner oss trötta och vi längtar efter mer ljus.

Jag lyssnade på en sång av Uno Svenningsson. En låt som ni kanske alla har hört en gång: Det blir ljusare igen. Han beskriver de mörka känslor man kan ha ibland och han sjunger om hoppet att det blir ljusare igen.

Bibeln säger att Gud inte bara skapade ljuset, han själv är ljuset som vill vara nära oss, även inom oss för att upplysa vårt liv.

Jesus säger: »Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.«

Och det är därför att vi firar Advent, Lucia och jul. Vi väntar och hoppas på att det blir ljust igen.

Och n är vi sjunger: ”Nu tändas tusen juleljus”, då vet vi att från den 21 december solens ljus börjar stanna kvar lite längre för oss. Då blir det ljusare igen.

Det finns många historier av människor som berättade om hur tron på Gud blev ljuset i livet. För några veckor sedan hörde jag för första gången berättelsen av Elias Malmeström som var präst i Norra Råda. Han miste sin hustru och hade fem barn han skulle ta hand om. Han var förtvivlad och visste inte hur det skulle gå vidare.

I den här situationen skrev han vår psalmbokens psalm 217: ”Gud för dig är allting klart”. Egentligen var det en dikt som hette: ”Bön om ljus”. Han letade efter ljus i allt mörker som omgav honom. Och sedan hände det att han fann ljuset igen, att det blev ljusare igen.

Vi känner inte anledningen men han skriver: Mörkret är ej mörkt dör dig och i dunklet ser du mig”. Och: ”Där jag bäst behöver dig, är du allra närmast mig”.

Elias kämpade hård och hittade tröst i tron på Gud. Han slutar med: ”Allt din nåd är öppen famn och ditt namn en ljuvlig hamn”.

Gud vill vara vårt ljus när det blir mörkt.

Han själv är ljus.

Första boken av bibeln och första kapitlet börjar med ljus och bibelns sista bok, uppenbarelseboken i sista kapitlet slutar med ljus:Det ska aldrig mer bli någon natt, och ingen behöver längre några lampor eller solens ljus, för Herren Gud ska lysa över dem”.

Gud vill vara vårt ljus och är själv ljus. Och det ska vi uppleva när vi möter Gud efter det här livet: Vi ska möta ljuset själv.

När vi möter Gud i himlen ska det aldrig bli mörkt igen. Där finner vår längtan efter ljus ro. Paradiset är återställd då.

Ännu har vi en tid framför oss där det blir mörkt ibland.  Och ändå finns det redan nu mycket ljus i allt mörker. När vi ber, när vi har gemenskap med varandra, när vi tar hand om varandra, när vi tar emot nattvard …

Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det.

Låt oss vara ljusets barn och sprider Guds ljus i den världen.

Amen.

Bön: Dietrich Bonhoeffer

God Jul

På väg till ljuset – stjärnan av Betlehem

Det var en lång väg för de tre vise männen. De såg ett stort ljus på himmeln. Förmodligen en stjärnkonstellation eller planetkonstellation. I alla fall något stort som hände i vårt solsystem eller universum just då. För dem var det ett tecken att något särskild var på gång. De ville få reda på vad det här stora ljuset kunde betyda. Och de ville möta den här stora betydelsen. Efter en lång, lång resa hörde de om en profetia att en kung skulle bli född i Betlehem. Vi vet inte hur de hittade sitt mål. Men vi alla känner sceneriet av våra krubbor i kyrkorna eller hemma hos oss där en stjärna lyser över krubban. Den lyste på Maria och Josef, ett ungt par och deras nyfött barn. Och vi ser kanske de tre vise männen framför våra ögon hur de böjer sig inför bebisen. Och det är jätteljust i mörkret.

Och det är ju det julen betyder. Att det blir ljust i mörkret.

Och vi kan uppleva det på riktigt. När vintern kom blev det mörkt ute. Varje dag lite till. Men bara fram till den 21 december. Nu blir dagarna ljusare igen. Varje dag lite till.

Men i år finns det något speciellt på julhimmeln också. Från jorden verkar det som att Jupiter och Saturnus möter och skapar ett stort ljus.

Vi har ju alla mycket förnuft, vi kan förklara mycket, vi är rationella nuförtiden men ibland håller vi kanske också utkik efter ett tecken, för ett tecken att det blir bättre. Kanske speciellt när tiden verkar vara mörkare än vanligtvis.

Det var en lång väg för de tre vise männen eller kanske var det kvinnor eller kanske var det flera från många länder, hur som helst. De var på en lång resa och de var helt fokuserade på det här ljuset. Och till slut hamnade de någonstans, en liten by utan stor betydelse. En by alla trodde att gud hade glömt. Och de fick hopp på nytt när de såg bebisen.

De fick en inre visshet att det var något på väg på jorden, något som förändrar allt, något som gör att människor får hopp på nytt.

Kanske blir det en lång resa för oss också den här gången tills det blir ljust igen. Tills vi hittar ljuset. Det är så mörkt ute och vi är så trötta. Och vi vet inte när mörkret slutar.

Men det finns tecken på himmeln. Som dåförtiden. Och det blir ljusare. Det är något på gång. Det är bara att vi inte vet än hur det blir.

Det är så stilla ute. Tid för första gången sedan länge, för att lyssna och iaktta tecken i mitt liv att vi inte är ensamma, att det finns en krubba i kyrkan som visar mig: Det här gäller mig och oss.

Allt är så vanlig, så stilla och allt förändras plötsligen. Juldagsmorgon glimmar. Jag vill gå till vår krubba så som de gjorde förut. Jag anar, jag vågar att ha hopp på nytt. Det här gäller mig.

Stilla natt, heliga natt!
Allt är frid. Stjärnan blid
Skiner på barnet i stallets strå
Och de vakande fromma två.
Kristus till jorden är kommen.
Oss är en frälsare född.

Stora stund, heliga stund!
Änglars här slår sin rund
Kring de vaktande herdars hjord,
Rymden ljuder av glädjens ord.
Kristus till jorden är kommen,
Eder är frälsaren född.

Stilla natt, heliga natt!
Mörkret flyr, dagen gryr.
Räddningstimman för världen slår,
Nu begynner vårt jubelår.
Kristus till jorden är kommen.
Oss är en frälsare född.

(Franz Xaver Gruber / Lennart Anders Sjoholm)