Ljus i mörkret

Predikan 1 mars

Markus 1, 12 – 13

”Anden drev Jesus ut i öknen, och han var i öknen fyrtio dagar och sattes på prov av Satan. Han levde bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom” 

Kampen av mörkret mot ljuset så kunde titeln av den här texten lyda.

I de andra evangelierna Matteus och Lukas får vi veta lite mer om vad djävulen eller Satan sa till Jesus. Han försökte fresta Jesus med fina ord, han använde till och med guds ord för att övertyga Jesus.

Djävulens budskap till Jesus kunde man sammanfatta så här: Gör vad du vill, gör allt bara för din skull, var stolt, behärskar andra människor, lita inte på gud (förneka gud) sedan blir det bra.

Kampen slutade med att djävulen gick iväg. Ljuset av Jesus var starkare än mörkret.

För sex veckor sedan hade vi som predikotext just den som står förre vår Bibeltext idag. Då gick det om Jesu dop. Vi hörde där att Jesus tog emot den helige ande. Han blev uppfylld med guds ande. Man kunde säga Jesus blev fyllt med guds ljus och kraft. Och sedan kom prövningens stund.

Gud vill alltid fylla oss med sitt ljus, sin kraft så att vi kan besegra det som står emot oss.

I vårt kristna dop går det ju också om att gud vill fylla oss med sitt ljus.

Bibeln säger om Jesus: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig behöver inte vandra i mörkret utan har livets ljus.”

Jag tror att gud skänker oss sitt ljus under dopet. Och jag tror att med dopet är vår identitet ljus inte mörker. Och att vi kan besegra allt mörkt som ställer sig emot oss. Gud vill vara vårt ljus.

Vi alla känner säkert att vi inte mår så bra hela tiden. Ibland är vi på dåligt humör och med lite rolig musik blir det bättre efter en stund. Det kan också vara en depression som drabbar oss och därför tappar vi tillit. Eller en diagnos som gör oss otrygg och som gör att vi får negativa tankar.

Vi alla känner mörka stunder. Dietrich Bonhoeffer som var i fängelse skrev en bön: Gud, inom mig är det mörkt, men i dig är ljuset. Jag är ensam, men du lämnar mig inte. Jag är nedslagen men hos dig finns hjälp. Jag är orolig, men hos dig är fred. Jag förstår inte dina vägar, men du vet vägen för mig

Och i fullt förtroende hör vi en människa säga i Psalterpsalm 27:

Herren är mitt ljus och min räddning, vem skulle jag frukta?

Herren är ett värn för mitt liv, vem skulle jag bäva för?

Här ser vi den djupa tryggheten av en människa som tror på att gud frambringar ljuset i livet, att Gud skänkar hopp och glädje, att han vänder sig till oss människor, att han följer med oss och att han inte lämnar oss i mörkret.

För den som ber Psalterpsalm är Gud ljuset. Hur bestämmer vi oss?

Hela livet ska det finnas problem och mörker i vårt liv och i världen.

Hur bestämmer vi oss? Vill vi fokusera oss på det ljus som gud vill skänka oss, det ljus han vill vara för oss?

Ljuset är något som kommer utifrån. Vi äger det inte. Vi kan bara ta emot det. Och gud vill så gärna ge oss sitt ljus.

Så som vi kan se hos Jesus. Han var en människa bland människor. Han kramade andra utan att akta på vilket anseende de hade i samhället. Han var där för dem som inte visste hur de ska klara sig. Han tilltalade människor att alla har lika värde oavsett ras eller kultur. Och Jesus kunde göra under.

Och på det sättet gjorde han det ljust för människor.

Jag tror på det. Och jag vill gärna ta emot det här ljuset. Jag behöver det här ljuset också.

Har du redan upplevt det här ljuset?

Jag tog emot ljuset först hos mina föräldrar. Då lärde jag mig att be. Bön blev en självklar del i varje dag. Vi gick till gudstjänster. Och vi diskuterade om predikningar. Jag kunde ställa svåra frågor om tro och liv. Jag lärde mig att läsa bibeln. Och jag upplevde att den pratar personligt till mig. Allt detta blev till ett ljus för mitt liv. Tills idag.

Och jag är glad att jag kunde ta emot det redan som barn.

Senare var det andra som visade mig kärlek. Som uppmuntrade mig att gå min väg vidare. En gång var det en präst som sa till mig: Och du ska bli präst. Jag blev glad över den där tanken. Och sedan dess är jag på den här vägen.

Det är ofta andra människor som tar med för oss guds ljus.

Och Jesus sa ju inte bara: Jag är ljuset. Han sa också: Ni är ljuset.

Gud vill vara ljuset för oss och inom oss och även genom oss. Ibland är det bara ett leende till oss. Och det producerar ett leende inom mig. Och sedan blir det så att jag själv kan ge vidare ett leende till andra. Och jag rekommenderar:

Prova på det. Det funkar.

I de senaste åren uppstod traditionen att tända ljuset under våra gudstjänster. Och jag tror, det är en bra idé. Vi kan tända ett ljus för oss själva eller för andra eller en situation i världen. Och så blir det lite ljusare.

Ljuset är inte bara något fysiskt. Det stearinljus vi tänder i gemenskapen ökar vårt hopp på en bättre värld. Och vi vägledas av Gud som själv vill vara ljus för oss.

Det behövs fler ljus i den världen. Därför är det bra att tända ett ljus. Och jag tror om vi gör det blir det ljusare.

För 30 år sedan slutade diktaturen i östra Tyskland. Allt började med andakter i kyrkorna. Och de tidigare makthavare kunde bara konstatera; Vi hade planerat allt, vi var förberedda för allt men inte för ljuset och bönen. Med ljus och bön blev förstört en ond ideologi, makt, som förtryckte människor och som gjorde de rädda. Natten måste vika ljuset. Ängslan och tröstlöshet, hopplöshet kunde inte längre härska. Det var ljuset och bönen som övervann murar och stängslar. När vi tänder ett ljus och ber till gud betyder det att vi rebellerar mot tankar och handlingar som vanligtvis behärskar vår värld: De uttrycker en icke-våldsrevolution mot rädslan och tröstlöshet.

Med bön och ljus visar vi motstånd mot mörka makter som vill behärska våra sinnen och hjärtan och som vill göra oss ofria och separerar oss från varandra.

Albert Schweitzer sa: Böner förändrar människor. Och människor förändrar världen. Vi tänder ett ljus och ber mot förtvivlan och resignation:

Jag vill tänder det för alla och min bön är att alla upplever guds kärlek och mildhet. Och att gud också strålar genom oss. Och jag ställer ljuset för en stund i dopfunten. Det ska påminna om att ljuset kommer först från gud och när vi upptäcker det och när det gör oss glada då kan vi ge det vidare.

Kära församling. Vi kan tända det här ljuset när det känns mörkt inom oss eller ute och vi kan tända det när vi är tacksam för något eller bara som påminnelse.

Gud vill vara ljus för oss och vi kan ge det vidare.

Och vi kan tända ett ljus mot allt som gör oss rädda och hopplösa i den här tiden.

Jag inbjuder alla som vill att tända ett ljus efter gudstjänsten.

Låt oss alltid komma ihåg: Jesus ljus är starkare. Amen.