Ökensituation – Hagar

Det finns människor i mitt liv som blev liksom änglar till mig.

Medarbetare i barnverksamheten, lärare, präster, kollegor, familjemedlemmar med mera.

Det fanns också tillfälliga möten som gav mig ny kraft. De här människorna visade mig vem gud är. Människor som tog mig på allvar och som gav mig känslan att jag var viktig. Jag kände mig sedd.

Vem skulle jag vara idag utan de här människorna? Hur skulle min gudsbild se ut? Utan dem skulle det vara svarare för mig att tro på en Gud som tar hand om mig och som älskar mig.

”Du är en gud som ser mig”, så säger Hagar, Saras slavinna, när hon mötte en ängel i öknen. Hagar en kvinna från utomlands och surrogatmamma för Sara, som inte kunde föda barn.

Det uppstod konflikter mellan Sara och Hagar. Någon gång blev det för mycket för Hagar, hon kunde inte utstå det längre och flydde bort från Sara.

Och hon hamnade i öknen. Hon kände sig så värdelös, utnyttjad och förnedrad. Hon skulle bara göra det andra ville att hon ska göra. Nu satt hon ensam i öknen.

På bilden ovanför ser vi en person som sitter i mörkret av öknen, huvudet är nedböjd. Det verkar att det inte finns en utväg. När man tittar på bilden känner man faktiskt förtvivlande.

Sådana ökensituationer känner kanske många av oss. Känslan av meningslöshet och tomhet. Och Gud känns långt borta.

Vad tänker du, när du tittar på den personen som sitter i mörkret?

Kanske kom du ihåg en situation där någon behandlade dig eller någon annan illa. Kanske fanns det förtryck och hot. Och det uppstod känslan av förödmjukande, vanmakt och hjälplöshet. Och ingen ser det och förstår. Mörkret. Mörka tankar. Besvikelse. Fruktan för framtiden. Bara lite hopp kvar att få se ljuset igen.

Oförväntad såg Hagar ljus. Där i öknen vid brunnen. Gud skickade en ängel. Och det blev ljust igen. Och hon fick ett löfte från Gud.

Hagar blev den första personen i bibeln som mötte en ängel. Och hon var första kvinnan där gud lovade att hon skulle föda barn och att hennes ättlingar skulle bli många.  

Gud gav Hagar vördnad. Hon kunde stå rakt, hon kunde gå tillbaka till Sara, den här gången med Gud vid hennes sida. Gud gav henne mod och kraft.

Och hon kallade den som hade pratad med henne: ”Du är en Gud som ser mig.” Och brunnen där ängeln hade mött henne, kallade hon för ”Den Levandes brunn, han som ser mig”.

Gud den mäktige ger tröst. Han lyssnar och ser, när vi är förtvivlade. Gud ger nytt liv.

Var befinner du dig nu?

Fel och misstag hindrar Gud inte att hjälpa dig. Även Hagar hade fel, hon blev högmodig när hon märkte att hon var gravid och att hon hade arvtagaren i magen. Gud skänkte förlåtelse, ny början och framtid.

Så upplevde Hagar Gud. Gud verkade vara långt borta. Ändå var hen nära.

Och Gud vill var nära var och en av oss och lyser sitt ljus in i vårt liv. Även om vi inte känner det. Gud ser oss, ibland märker vi det helt enkelt inte att hen är nära och hjälper. I Guds ögon är vi värdefulla.

Även vi kan bli änglar för andra. Även vi kan göra andras liv ljusare. Vi kan visa respekt för andra och uppmuntra dem. Vi kan behandla andra på ett sätt att dem känner sig värdefulla. Vi kan välsigna andra med våra blickar och ge dem framtid.

Så som Gud gör det.

Guds nyårslöfte för var och en lyder:

Jag ser dig.

Jag kommer inte att överge dig.

Jag kommer att gå vid din sida.

Jag kommer att älska dig.

Tack Gud att du ser på oss. Amen.

Konstnärens tankar (på tyska)