Jesu dop

Predikan Första söndagen efter trettondagen (Några meningar)

Som vi har hört på julen: Gud kom när från himlen till oss på jorden och blev människa för att vara nära oss, för att göra det ljust. Och här på dopet visar han att han ville koppla oss till himmeln.

När Jesus kom upp ur vattnet då öppnade sig himmeln. Jesus förband sig med vår mörkhet, vår avgrund, han tog all synd och död på sig, för att sedan ta med oss till himmeln. Vägen till himmeln är fri nu. Med allt vad det innebär. Det är guds vilja att vara med på vår avgrund på jorden och sedan skänka oss himmelska gåvor”

”Vattnet minns allt”.

Vattnet minns allt. Allt vad som har hänt på jorden finns kvar i vattnet: dinosaurier, blommor, djur och andra människor. Allt som har varit i den världen finns i vattnet. Kanske även våra känslor eller historia.

Jesus begav sig i vattnet för att möta vårt liv. För att möta våra tankar, våra rädslor, våra frågor, utmaningar …

Gud minns oss, alltid. Han glömmer inte bort oss eller har ingen tid. Vi är i guds minne med hela vårt liv.

På dopet i kyrkan då firar vi att gud vill vara nära oss. Att han minns oss varje minut, varje sekund. Och att gud vill vara med oss hela tiden från början till slut. Under dopet firar vi att gud vill delge oss/vara delaktig med oss i oss vad han har. Och vi får hans helige ande och blir hans barn. Och han vill förlåta oss och ge oss liv, evigt liv.

När vi har det svårt, när mörka tankar omkretsar vårt huvud, när andra inte förstår oss, när vi känner oss ensamma, när vi fördomar oss själva, när döden kommer nära då får vi veta: Vi är döpta, vad än som händer vi är i guds händer. Vårt öde är för alltid förbundet med Kristi öde. Vi tillhör till himlen, vi är guds barn. Vi får leva med gud för evigt.

Eftersom Jesus kopplade sig till oss i hans dop och eftersom vi kopplades med gud i vårt eget dop – därför är vi kopplade till ähimmeln.

Vi är kopplade till himmeln, till gud själv och ingen makt, inte heller döden kan ta bort oss därifrån.

”Jesus, du som själen mättar, bördor och bekymmer lättar, allt jag söker finns hos dig. Stanna alltid kvar hos mig” (Psalm 355)

Att han stannar alltid kvar hos oss, det kan vi också be för.

Låt oss träda med det här förtroende i det nya året att Jesus stannar kvar hos oss, vad än som händer, att han minns och att han i närheten och omsluter oss med sin kärlek. Amen.

Förbön

”Vi ber också för flygkraschen i Iran.

Var du nära deras familjer och anhöriga.

Stanna kvar hos dem”.