Nikolaus dagen

Nikolaus hjälper folket med vete

En gång uppstod i Myra där Nikolaus bodde en stor hungersnöd. Människor svalde nästan ihjäl. Och Nikolaus funderade på hur han kunde hjälpa till.

Och han promenerade på stranden och var ganska sjunken i tankarna. Plötsligen sa han barnen lekande. De hade byggt båtar av träd. Och de härmade att båtarna åkte till andra länder för att hämta vete. Då fattade han att det var lösningen och han undrade varför han inte själv hade fått den här idén.

Han gick till hamnen för att hitta en båt som kunde ta honom till ett annat land för att transportera vete. Äntligen fanns det en kapten som var beredd att löpa ut och för att hämta det. Nikolaus hade inte berättat till kaptenen att han inte visste i vilken riktning de skulle åka. Han sa bara: Kör i riktning västerut. När de hade varit på väg i en liten stund började det att storma. Och båten drev vara? iväg där vinden blåste den. Alla var jätterädda att båten skulle gå under och att de skulle dö. Och efter en tid blev havet stilla, då blev det helt tyst. Och när alla kom till besinning då såg de en stor hamn och många stora hus där. De styrde direkt nu till hamn.

Och Nikolaus klev av båten och kom snart till ett stort torg där man handlade mycket med många saker. Och det fanns också mycket vete. Och han hämtade sjömän för att ta så mycket som möjlig ombord.

När allt var på gång då mindes Nikolaus att det hade varit barnen som gjorde att han kom på tanken att hämta vete för människorna i sin stad. Och han letade efter gåvor för dem och köpte dadlar, fikon, apelsiner och godis.

Alla seglade hem jätteglada. Och när dem kom hem och de kom i land och Nikolaus fördelade veten till hela folket. För första gången efter en lång tid hade de verkligen att äta. Och de tackade honom för räddningen. Då svarade Nikolaus: Inte jag utan guds nåd har hjälpt er.

När det blev natt då gick Nikolaus rund i staden och fördelade sina presenter till de barn och låg allt i deras stövlar som stod framför deras hus.