

Midsommar: Det är så fint här ute. Allt börjar blomstra på en gång. Vi kan njuta av tiden. Vi ser vad som är skänkt till oss. Och då uppstår tanken att det inte är bara vi som lever nu som kan njuta av skapelsen utan också dem som kommer efter oss. Att de ska känna till en Midsommar som man kan jämföra med den som vi upplever.
Och i början av vår bibel då står att den här världen var så fin skapat av gud själv. Gud själv tyckte om vad han skapade: Han sa att det var jättegott.
Och då läser vi om att vi skall bevara jorden. Gud lade jorden i våra händer för att vi tar hand om den. Vi ska bevara vad gud skapade.
I Gen 2,15 hör vi: ”Herren Gud satte mannen i Edens trädgård för att bruka och vårda den”. Det är vår uppgift: Att bruka och vårda jorden.
Så det är vårt ansvar att sköta jorden på ett lämpligt sätt så att även den nästa generation kan odla och bruka den.
Och det påminner om Midsommar där vi njuter av trädgården och gemenskapen med varandra. Gud vill att vi tar hand om hans skapelse, som är naturligtvis naturen men också vi människor, som är skapad av Gud till sin avbild.
Så vi ska ta hand om vår miljö och om varandra, för att vi själv och många generationer efter oss ska njuta av världen och Midsommar tillsammans.
I Mk-Evangeliet (Mk 6, 30 – 44) hör vi att lärjungar skulle ta hand om dem som är hungriga.
När jag läste historian tänkte jag: Inte bara vi människor är hungriga och törstiga…
Jordklotet själv är hungrig och törstig. Den behöver vår omsorg. Den behöver vård.
Och jag undrade om den här pandemin vi upplever är en konsekvens av att vi inte tänkte på tillståndet av miljön. Att jorden ville värja sig inför oss människor så att den äntligen får vad den behöver.
Under coronatider märkte vi kanske alla att luften blev friskare och vi hörde om vatten och luften som rensades på en gång. Och det lugnade ner. Det fanns inte så mycket trafik på gatan världen runt.
Och vi alla märkte att det var ganska bra att allt blev lite långsammare.
Att det inte behövde bara rulla på som förut. Att vi hade lite mer tid för varandra och för att hjälpas åt varandra. Plötsligen märkte vi att vi körde jättefort hela tiden.
Och att det ledde till mycket missnöje bland oss människor och att jorden befinner sig i ett trött tillstånd.
I vår bibelberättelse hörde vi att lärjungarna fick uppdraget att försörja de hungriga. Och de visste inte hur. Och de tog med till Jesus allt vad de hade. Och när all potential framställdes, då hände undret att alla fick tillräckligt att kunna leva. Alla var mätta.
Historian uppmuntrar oss att börja hjälpa. Att leta efter möjligheter att alla kan leva på ett bättre sätt. När lärjungarna började i förtroendet att det kunde bli bra trots att det såg dåligt ut. Då hände det.
Nu där vi kom i en kris, då märkte vi att det fanns mycket potential att förbättra situationen och att det fanns många som var beredda att hjälpa.
Pandemin kan lära oss att vi kan göra någonting att det blir bättre. Och det kan lära oss att även vi kan göra något för vår skapelse.
Vi behöver bara börja och lita på att vi får idéer, innovationer, potential. Sedan blir det bra igen.
Och nu kommer jag tillbaka till Midsommarn. Där det ju går om att njuta av naturen och att ha gemenskap.
När vi sköter naturen noggrant så ska det alltid ge för alla tillräcklig fisk som vi kan njuta av.
Och när vi tar hand om varandra och hjälper varandra då får vi en trevlig gemenskap.
Var kan vi börja? Vi kan titta närmare, vi kan reflektera var vi kan spara energi eller resurser.
Vi kan fundera på vad som verkligen är viktigt för vårt liv.
Vi kan fråga vad vi kan göra för miljön. Så hörde jag att elever plockade upp skräp och plast.
Eller när vi går och handlar då kan vi ta till exempel svenska äpplen istället för de från utlandet eftersom vi vet att de inte var på väg så länge.
Eller nyligen hörde jag att staden Paris vill använda taken för att odla mycket frukt och grönsaker.
Vi kan vara tacksamma för allt vad vi har här i Sverige: fina landskap, en så fin natur, så många olika och spännande djur, fisk och så fruktiga bär och så soliga sommar.
Och jag vill gärna att mina barn och barnbarn kan se och uppleveva vad jag kunde. Och att jag kan säga även i framtiden till min son, eller min dotter: Titta där en räv, lyssna där hörs en gök.
Eller att de kan äta bär och frukt i trädgården. Och att de gärna odlar växter och blommor själva.
Och att de kan njuta av midsommardagen som vi gjorde.
Härligt, Artur!!
Kanske kan pandemin liknas vid Noas resa med regn i40 dagar och 40 nätter.
GillaGilla