Nyligen pratade jag om glädjen gemenskapen skapar. Gemenskapen med andra människor och gemenskapen med Gud.
Och nu måste vi inse att gemenskapen är jättesårbar. Kriget i Europa förstör mycket gemenskap i världen. Människor är på flykt. Barnen kan inte gå på skolan. Många förlorar en älskad människa.
Och vi alla är rädda och oroliga.
Och jag är också orolig för alla människor som måste lida.
Vi är inte ensamma med det. Många demonstrerar i världen mot krig och våld. Många engagerar sig för de som är drabbade av kriget.
Åter igen ser vi hur viktig gemenskapen är. Och hur viktig det kan vara att prata om det som händer. Det kan vara avlastande att prata om vår rädsla och vår oro.
Och det kan hjälpa att be en bön eller att tända ett ljus.
Vi är inte ensamma. Vi har Gud och våra medmänniskor.
För några dagar sedan lyssnade jag på en sång av Christ de Burgh. Sången heter ”Legacy”:
Just one dream can change a nation Just one man can open a door A single voice can be lost in time But a million voices will be heard
Artisten uppmuntrar oss att inte ge upp våra drömmar om en bra framtid Och att agera för en bra framtid tillsammans:
En röst blir kanske inte hört men en miljon röster ska höras.
Låt oss sjunga prata, agera med en röst för att kunna leva i fred och frid.
Låt oss ta hand om varandra och om dem som är drabbade av kriget.
Tillsammans klarar vi också den här krisen. Tillsammans övervinner vi krig och våld. Låt oss våga det – tillsammans.
Bön:
“A single light can be lost in the dark But a million lights will shine through the world”.
Låt oss tända ljus. Jesus säger: ”Ljuset lyser i mörkret. Och mörkret har inte övervunnit det”.
Låt oss be och tända ett ljus:
Gud, du som delar vår oro och världens smärta och omsluter oss med kärlek, ge oss tro att hålla ut när prövningar möter och kraft att orka i svåra tider. I Jesu namn. Amen.
Hagfors är ju bra på idrott tex. innebandy, ishockey.
För några veckor sedan hade min dotter en innebandymatch i Hagfors. Hallen var full av energi, idrottare var taggade och det fanns en glädje eftersom man kunde göra och uppleva något tillsammans.
Det är gemenskapen. Och det är det vi människor behöver. Det har vi märkt under pandemin. Många av oss saknade att kunna möta sina nära och kära. Och att man kunde krama varandra.
Att hålla avstånd hela tiden blev jobbigt.
Vi människor behöver kontakt och att kunna prata med någon. Vi behöver gemenskap. Då får man ny energi.
Den första gudstjänsten som jag hade i Hagfors upplevde jag som något speciellt. Människor kom från olika håll. Vi hörde bibelberättelser, sjöng tillsammans, lyssnade på fin musik, bad böner.
Det gjorde vi tillsammans. Vi var inriktade på gemenskap med varandra och med Gud.
En sådan gemenskap kan ge oss kraft inför den nya veckan.
Och det är inte bara vi som längtar efter gemenskapen. Bibeln berättar om att även Gud söker gemenskap med oss. Gud vill vara nära oss. Inte bara i ljusa tider. Han vill möta oss alltid.
Och vi kan träffa honom antingen ensamma eller i församlingen.
Och därför finns det präster, diakoner, medarbetare i kyrkan som vill hjälpa att skapa just den här gemenskapen där alla känna sig välkomna.
Kontakta oss gärna om du behöver någon att prata med eller om du söker gemenskap-
Och kom ihåg: Vi kan komma till Gud och prata med honom om allt.
Det finns inget krav för att kunna ha gemenskap med Gud. Kom bara.
Jesus Kristus säger: ”Den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut”
För några veckor sedan hade jag gudstjänster och flera kom tillbaka till gudstjänsten efter en lång tid. Jag såg jag flera ansikten som jag inte har sett på länge.
Hur ser vår församling ut efter Corona? Jag tror att pandemin har förändrat mycket.
Och det blir ett slags ny början, nystart efter så lång tid där vi behövt leva distanserad. Hur kan vår församling se ut och vad behöver människor nu?
När orgeln spelade började jag drömma om vår församlings framtid.
Kanske kan vi drömma lite tillsammans.
Jag drömmer om en kyrka där vi inte måste hålla avstånd när vi firar gudstjänster.
Jag drömmer om en kyrka som funderar på hur man kan hjälpa andra människor idag. Där vi inte bara gör det som vi vanligtvis brukade göra innan Corona. Där vi är öppna för andras problem. Där deras situationer är oss angelägna och där vi bryr oss om dem.
Vad behöver människorna idag?
Jag drömmer om en kyrka som ber för människorna rund omkring oss, de gamla, de unga, de friska, de fattiga, de sjuka ….
Jag drömmer om en kyrka som bidrar med att lösa de problem som finns i vårt samhälle.
Jag drömmer om en kyrka som är lyhörd. En kyrka som hör människornas behov och som lyssnar på vad Gud vill för vår församling.
Profeterna i det gamla testamentet drömde ofta om en ny och bra framtid.
Vad är din dröm om vår kyrkans framtid?
Jag drömmer om en kyrka där vi kristna, inbjudna av församlingen, vågar gå till och där ingen känner sig ensam eller övergiven. Och att vi stödjer vår gemenskap. Och där alla är välkomna.
Jag drömmer om en kyrka som ger hopp och mod, framförallt till de som förlorade hoppet.
Jag drömmer om en kyrka där det viktigaste är kärleken till varandra, till våra nästa.
Jag drömmer om en kyrka som berättar om Gud fadern, Jesus och den helige Ande och där de som kommer till gudstjänsten gärna ger vidare det budskapet de hörde.
En kyrka som hjälper att släppa bekymmer och sorg. Så som Apostel Petrus sa: ”Kasta alla era bekymmer på honom, ty han sörjer för er” (1 Pet 5:7).
Jag drömmer om en kyrka som tar min oro och min rädsla på allvar och som hjälper mig att få förtroende till Gud och livet på nytt.
En kyrka där jag känner att Gud håller sin skyddande hand över oss.
Jag vet att mycket av det redan finns i vår församling, och samtidigt sånt som kan förbättras eller att vi behöver göra saker helt annorlunda.
I alla fall är det lönsamt att drömma och att göra det vi drömmer om för ibland blir drömmar sanna. Man behöver bara börja med att sätta igång det man drömmer om.
Dietrich Bonhoeffer skrev en dikt som kan ge oss kraft och mod inför det nya året:
Med hjärtats tillit
1. Med hjärtats tillit att Guds goda makter beskyddande och trofast kring oss står vill vi tillsammans leva dessa dagar och tacksamt ta emot den tid vi får.
2. I goda makters underbara omsorg vi väntar lugnt vadhelst oss möter här. Gud är hos oss var afton och var morgon, Guds kärlek genom varje dag oss bär.
3. Än plågar allt det gamla våra hjärtan, än tynger onda dagar som vi minns. Kom, Herre, rädda våra skrämda själar med frälsning som vi har skapats till.
4. Och vill du att vi än en gång skall glädjas åt denna värld, och njuta solens glans, allt det förgångna skall vi då få lämna och ge åt dig vårt liv, vår tro, vårt allt.
5. Låt varmt och klart idag de lågor flamma som du bland oss i världen ställt. När så kan ske, för oss då åter samman. Vi vet att i vår natt ditt ljus är tänt.
6. När kvällen kommer och dess stillhet djupnar, låt oss få höra nya sångers ljud. Från den fördolda värld som oss omsluter, från dina barn som lovar dig, o Gud.
Det var en lång väg för de tre vise männen. De såg ett stort ljus på himmeln. Förmodligen en stjärnkonstellation eller planetkonstellation. I alla fall något stort som hände i vårt solsystem eller universum just då. För dem var det ett tecken att något särskild var på gång. De ville få reda på vad det här stora ljuset kunde betyda. Och de ville möta den här stora betydelsen. Efter en lång, lång resa hörde de om en profetia att en kung skulle bli född i Betlehem. Vi vet inte hur de hittade sitt mål. Men vi alla känner sceneriet av våra krubbor i kyrkorna eller hemma hos oss där en stjärna lyser över krubban. Den lyste på Maria och Josef, ett ungt par och deras nyfött barn. Och vi ser kanske de tre vise männen framför våra ögon hur de böjer sig inför bebisen. Och det är jätteljust i mörkret.
Och det är ju det julen betyder. Att det blir ljust i mörkret.
Och vi kan uppleva det på riktigt. När vintern kom blev det mörkt ute. Varje dag lite till. Men bara fram till den 21 december. Nu blir dagarna ljusare igen. Varje dag lite till.
Men i år finns det något speciellt på julhimmeln också. Från jorden verkar det som att Jupiter och Saturnus möter och skapar ett stort ljus.
Vi har ju alla mycket förnuft, vi kan förklara mycket, vi är rationella nuförtiden men ibland håller vi kanske också utkik efter ett tecken, för ett tecken att det blir bättre. Kanske speciellt när tiden verkar vara mörkare än vanligtvis.
Det var en lång väg för de tre vise männen eller kanske var det kvinnor eller kanske var det flera från många länder, hur som helst. De var på en lång resa och de var helt fokuserade på det här ljuset. Och till slut hamnade de någonstans, en liten by utan stor betydelse. En by alla trodde att gud hade glömt. Och de fick hopp på nytt när de såg bebisen.
De fick en inre visshet att det var något på väg på jorden, något som förändrar allt, något som gör att människor får hopp på nytt.
Kanske blir det en lång resa för oss också den här gången tills det blir ljust igen. Tills vi hittar ljuset. Det är så mörkt ute och vi är så trötta. Och vi vet inte när mörkret slutar.
Men det finns tecken på himmeln. Som dåförtiden. Och det blir ljusare. Det är något på gång. Det är bara att vi inte vet än hur det blir.
Det är så stilla ute. Tid för första gången sedan länge, för att lyssna och iaktta tecken i mitt liv att vi inte är ensamma, att det finns en krubba i kyrkan som visar mig: Det här gäller mig och oss.
Allt är så vanlig, så stilla och allt förändras plötsligen. Juldagsmorgon glimmar. Jag vill gå till vår krubba så som de gjorde förut. Jag anar, jag vågar att ha hopp på nytt. Det här gäller mig.
Stilla natt, heliga natt! Allt är frid. Stjärnan blid Skiner på barnet i stallets strå Och de vakande fromma två. Kristus till jorden är kommen. Oss är en frälsare född.
Stora stund, heliga stund! Änglars här slår sin rund Kring de vaktande herdars hjord, Rymden ljuder av glädjens ord. Kristus till jorden är kommen, Eder är frälsaren född.
Stilla natt, heliga natt! Mörkret flyr, dagen gryr. Räddningstimman för världen slår, Nu begynner vårt jubelår. Kristus till jorden är kommen. Oss är en frälsare född.
Det finns en flashmobb ”Chor ohne Grenzen – Kör utan gränser” som har enheten som tema. Och de sjunger tillsammans med Paul Potts Beethovens nionde i Leipzig central station. Lyssna bara:
Ni kanske alla känner till Beethovens nionde. Ursprungligen en dikt av Friedrich Schiller. Och den heter ode till glädjen.
Och den handlar om enheten. Att människor lever i frid och fred med varandra.
Odet beskriver en gemenskap, som är allt man kan önskar sig. Och som är grundad på vänskap, tacksamhet och glädje.
Och det är tror jag inspirerad av kristendomen. Som kristna har vi en stor anledning att leva i glädje och harmoni.
I första versen av odet hör vi:
Sällhetsskapande förmåga, Alla väsens harmoni, Glädje, druckne av din låga, Kring ditt altar samlas vi. All den skillnad, flärden föder, Göms för dig i stoft och skam. Kung och bonde äro bröder, Var din vinge fläktar fram.
Om det finns en inre glädje inom oss och en tillfredsställelse då behöver man inte bråka med varandra eller kämpa mot varandra.
Den här glädjen är gudomlig. Den gör att vi inte blir påverkad av avund och hat. Att vi vill ha mer än de andra.
På det sätt, med den här glädjen blir vi ett. Da blir vi alla bröder och systrar.
Och det är guds vilja, det är hans stora längtan.
Och det är därför Jesus bad för sina lärjungar att alla blir ett.
I Joh 17 hör vi: 21 Jag ber att de alla ska bli ett så som du, Fader, är i mig och jag i dig. Låt dem vara i oss så att världen kan tro att du har sänt mig.
I Gud finns glädjen och kärleken. Och om vi blir ett med den här kärleken och glädjen, då kan vi alla lever som ett. Som bröder och systrar. Då spelar det inte länge en roll om vi är bonde eller kung, om vi har makt eller inte: Då bryr vi oss om varandra och vill de andra väl.
Jag tror att Jesus bad den här bönen framför sina lärjungar eftersom han visste hur svårt vi har det med att vara vänner, att leva i ömsesidig värdesättning.
Som kristna är vi frälsta från synd och skam. Vi är fria. Vi har allt vi behöver. Vi kunde vara vänner. Och ändå finns det krig och våld även bland oss kristna. Och det är så synd. Egentligen kan vi ju vara en bra förebild för andra att det finns ett annat sätt att leva i världen. Ett kärleksfull, enkelt, anspråkslöst liv för andra.
Jesus säger: ”Låt dem vara i oss så att världen kan tro att du har sänt mig.”
Att leva i glädjen, i kärleken betyder att vara i gud, att representera gud i världen.
Världen är splittrad än idag. Vi behöver bara titta på flyktningskrisen.
Och vi i Europa vet inte hur hantera det. Det kunde vara så enkelt: Att hjälpa de som behöver hjälp. Att leva i Guds ande att ge de andra vad vi förväntar oss av andra.
Det kan inte vara en option om vi låta drunkna andra i medelhavet.
Det kan inte vara en option att vi skapar mer distans till andra.
Det blir bara en bra värld om vi gör det tillsammans. Tillsammans leta efter lösningar. Om vi blir ett så som Jesus sa.
Tillsammans som bröder och systrar, som syskon. Det betyder att vi kommer närmare och att vi är intresserad av den andre och sitt behov. Vem vet hur mycket tid vi har kvar för de som lever med oss i vår familj, i våra kretsar, på den här jordkloten. Låt oss söker varandras närhet. Låt oss leva i kärlek, glädje för och till alla. Så att mänga följa med på den här vägen.
Odet till glädjen har ett kristet budskap och är Europas hymn.
Vi är ett i Europa, vi behöver varandra och andra behöver oss.
Låt oss börja att vara ett så att alla kan leva i frid och fröjd.
Bön
Gud hjälp oss att leva för de levande den tid vi har kvar. Hjälp oss att leva i glädje och kärlek. Hjälp oss att dela vår tid med varandra och att vi bryr os om varandra. Hjälp oss att leva på det sätt som om varje dag vore det sista möte vi har med en annan.
Gud ger oss kraft som kyrka att bistå de som det behöver. Vi anbefaller dig alla som lever i krig och som är på flykt.
Vi ber att du hjälper regeringar i Europa och i hela världen att de tar rätt beslut så att vi inte splittrar ännu mer utan blir ett folk, en gemenskap. Så att vi delar det som vi har på jorden.
Tack för din kärlek, för glädjen du skapar. Tack att du är på vår sida och ber för oss. Tack att du alltid är närvarande. Amen.
Jag undrar om ni minns Pippi Långstrump. Säkert gör ni det. Men ni tycker att det är bara för barn, eller hur? Kanske det. Men kanske blev hon en dag så gammal som ni är idag …
Hur skulle hon se ut? Vad skulle hon göra? –
Kanske skulle hon lyfta sin häst som förut. Kanske vore hon lite klokare. Och hon skulle fortfarande vara jättenyfiken och pröva saker. Och skulle göra roliga saker bara för skojs skull. Hon skulle hjälpa till andra och hjälptes till av andra. Hon skulle än idag irritera dem som bara gör sig stora för maktens skull. Och skulle fortfarande skratta mycket.
Jag undrar om ni minns Emil av Lönneberga. Men kanske blev hon en dag så gammal som ni är idag …
Kanske skulle han tälja och snida i trä så som han brukade göra. Han skulle inte instängas i skjulet ännu längre. Han skulle dock fortfarande vara intresserad av livet. Och ta reda på hur grejer funkar. Han skulle visa mer förnuft. Och han skulle hittills prata med drängen Albrecht, Alfred (eller vad heter den?) om livet känns tungt. De två kan påminna oss om att livet är mer än plikt och succé. Det är det också. Men det betyder mycket mer. Det finns mycket att upptäcka. Det finns mycket som just ni, som just du kan göra för andra och den här världen.
Ibland hamnar man i en tid av ovisshet. Men tappa inte modet. Ge aldrig upp. Varje liv är en hemlighet som gäller att utforska. Varje liv är värdefull oavsett hur gammal vi är eller hur mycket pengar vi har.
Även om det ses mörkt ut ibland. Varje liv kan göra en skillnad. Emil så berättas ha blivit borgmästare respektive en jätteansvarig person trots att folket runt omkring trodde inte på det när han var liten. Och om vi gissar när det gäller Pippi: Hon kanske skulle ha blivit cirkusartist eller klimataktivist tillsammans med Pappa Långstrump och med sina vänner Tommy och Annika. Eller busschaufför eller vad som helst.
Ni kan vara vad som helst. Även om andra tänker att ni är annorlunda. Kanske är det ju bra förutsättningar att göra något speciellt. Titta inte på vad andra tänker på er. Tro på vad som känns bra för er.
Jag önskar er att ni ska uppleva den barnsliga nyfikenheten och öppenheten för livet, en glädje om allt som finns på den här jordkloten.
Och jag önskar er alltid en vän bredvid. När tiden är jobbigt, när det inte går vidare. Att det alltid finns en som lyssnar på er. Förlora inte modet för det finns alltid en som tycker om att höra vad ni har att berätta. Även de svåra angelägenheterna i livet. Ni betyder så mycket för de andra. Och glöm inte bort att öppna era hjärtan när en annan behöver er.
Jag önskar er att ni kan njuta av solen so mycket som möjligt. Kanske med en vän. Trevlig sommar!
Midsommar: Det är så fint här ute. Allt börjar blomstra på en gång. Vi kan njuta av tiden. Vi ser vad som är skänkt till oss. Och då uppstår tanken att det inte är bara vi som lever nu som kan njuta av skapelsen utan också dem som kommer efter oss. Att de ska känna till en Midsommar som man kan jämföra med den som vi upplever.
Och i början av vår bibel då står att den här världen var så fin skapat av gud själv. Gud själv tyckte om vad han skapade: Han sa att det var jättegott.
Och då läser vi om att vi skall bevara jorden. Gud lade jorden i våra händer för att vi tar hand om den. Vi ska bevara vad gud skapade.
I Gen 2,15 hör vi: ”Herren Gud satte mannen i Edens trädgård för att bruka och vårda den”. Det är vår uppgift: Att bruka och vårda jorden.
Så det är vårt ansvar att sköta jorden på ett lämpligt sätt så att även den nästa generation kan odla och bruka den.
Och det påminner om Midsommar där vi njuter av trädgården och gemenskapen med varandra. Gud vill att vi tar hand om hans skapelse, som är naturligtvis naturen men också vi människor, som är skapad av Gud till sin avbild.
Så vi ska ta hand om vår miljö och om varandra, för att vi själv och många generationer efter oss ska njuta av världen och Midsommar tillsammans.
I Mk-Evangeliet (Mk 6, 30 – 44) hör vi att lärjungar skulle ta hand om dem som är hungriga.
När jag läste historian tänkte jag: Inte bara vi människor är hungriga och törstiga…
Jordklotet själv är hungrig och törstig. Den behöver vår omsorg. Den behöver vård.
Och jag undrade om den här pandemin vi upplever är en konsekvens av att vi inte tänkte på tillståndet av miljön. Att jorden ville värja sig inför oss människor så att den äntligen får vad den behöver.
Under coronatider märkte vi kanske alla att luften blev friskare och vi hörde om vatten och luften som rensades på en gång. Och det lugnade ner. Det fanns inte så mycket trafik på gatan världen runt.
Och vi alla märkte att det var ganska bra att allt blev lite långsammare.
Att det inte behövde bara rulla på som förut. Att vi hade lite mer tid för varandra och för att hjälpas åt varandra. Plötsligen märkte vi att vi körde jättefort hela tiden.
Och att det ledde till mycket missnöje bland oss människor och att jorden befinner sig i ett trött tillstånd.
I vår bibelberättelse hörde vi att lärjungarna fick uppdraget att försörja de hungriga. Och de visste inte hur. Och de tog med till Jesus allt vad de hade. Och när all potential framställdes, då hände undret att alla fick tillräckligt att kunna leva. Alla var mätta.
Historian uppmuntrar oss att börja hjälpa. Att leta efter möjligheter att alla kan leva på ett bättre sätt. När lärjungarna började i förtroendet att det kunde bli bra trots att det såg dåligt ut. Då hände det.
Nu där vi kom i en kris, då märkte vi att det fanns mycket potential att förbättra situationen och att det fanns många som var beredda att hjälpa.
Pandemin kan lära oss att vi kan göra någonting att det blir bättre. Och det kan lära oss att även vi kan göra något för vår skapelse.
Vi behöver bara börja och lita på att vi får idéer, innovationer, potential. Sedan blir det bra igen.
Och nu kommer jag tillbaka till Midsommarn. Där det ju går om att njuta av naturen och att ha gemenskap.
När vi sköter naturen noggrant så ska det alltid ge för alla tillräcklig fisk som vi kan njuta av.
Och när vi tar hand om varandra och hjälper varandra då får vi en trevlig gemenskap.
Var kan vi börja? Vi kan titta närmare, vi kan reflektera var vi kan spara energi eller resurser.
Vi kan fundera på vad som verkligen är viktigt för vårt liv.
Vi kan fråga vad vi kan göra för miljön. Så hörde jag att elever plockade upp skräp och plast.
Eller när vi går och handlar då kan vi ta till exempel svenska äpplen istället för de från utlandet eftersom vi vet att de inte var på väg så länge.
Eller nyligen hörde jag att staden Paris vill använda taken för att odla mycket frukt och grönsaker.
Vi kan vara tacksamma för allt vad vi har här i Sverige: fina landskap, en så fin natur, så många olika och spännande djur, fisk och så fruktiga bär och så soliga sommar.
Och jag vill gärna att mina barn och barnbarn kan se och uppleveva vad jag kunde. Och att jag kan säga även i framtiden till min son, eller min dotter: Titta där en räv, lyssna där hörs en gök.
Eller att de kan äta bär och frukt i trädgården. Och att de gärna odlar växter och blommor själva.
Och att de kan njuta av midsommardagen som vi gjorde.
26 Se upp mot himlen! Vem har skapat allt detta? Han leder stjärnornas skaror och kallar var och en av dem vid namn. Hans makt och styrka är så stor att inte en enda av dem fattas.
27 Hur kan du, Jakob, säga, och du, Israel, klaga: ”Herren ser inte till mig, min Gud tar sig inte an min sak?” 28 Vet du inte, har du inte hört att Herren är en evig Gud, som har skapat hela jorden? Han blir aldrig trött och svag. Ingen kan utforska hans förstånd. 29 Han ger kraft åt den trötte och styrka åt den svage. 30 Unga kan bli trötta och utmattade, och unga män kan falla. 31 Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de får vingar som örnar. De springer utan att bli trötta och vandrar utan att mattas.
Jesaja 40, 26 – 31
Det fanns så mycket som tröttade ut Israel. De levde i exil i Babylon. De längtade efter sitt hemland. Men de blev instängda i ett främmande land med främmande gudar. De blev så trötta på att vänta att allt blir bra igen. De längtade efter att det kommer en tid efter, efter exilen. Men det blev ovisst.
Det finns så mycket som gör oss trötta nu. Vi lever inte i exil. Det är ännu värre: Vi lever instängda i vårt eget land. Vi måste hålla avstånd hela tiden. Vi får inte skaka händerna och inte heller krama eller kyssa varandra.
Ibland känner jag ett kliande att jag vill ge handen, men sedan ….
Mycket är inställt, träffen med anhöriga blir ibland omöjliga.
”Vi är så trötta, vi vill se våra barnbarn”, så sa en äldre kvinna.
Så mycket instängt, så mycket ovisshet som gör så trötta.
Profeten Jesaja uppmuntrar folket Israel till en perspektivbyte. ”Se upp mot himmelen”. Det är gud som har skapad allt, solen, månen, stjärnorna. Gud har gjort det allt. Han är suverän och har makt. Och inte bara det. Gud ser också på oss och vår situation. Han är intresserad av oss.
Israel har upplevt att gud har varit alltid där för folket. Gud befriade Israel ur slaveriet i Egypten, att han hade varit med i öknen, att han ledde de i det nya landet och att han hade varit med i hemlandet också. Och nu i exil, då var gud också med. Han lämnar sitt folk inte i sticket. Gud är alltid nära var än vi är och befinner oss.
Och gud blir aldrig trött. Från det hebreiska kunde man också översätta: Hör ni, är ni med? Gud blir aldrig trött. Fattat? Profeten vill faktiskt vakna upp folket.
”Han ger kraft åt den trötte”.
I början av pandemin blev det jobbigt att hela familjen måste stanna hemma. Och det uppstod bråk. Efter en tid märkte vi att det också var bra att ha mer gemenskap varandra, att kunna prata mer med varandra.
Då fick vi ny kraft.
I början kunde man inte föreställa sig att eleverna och vuxna arbetar hemifrån. Men många även i min familj upptäckte fördelar och att det kunde ju gå jättesmidigt. Den nya arbetssituationen kan ge ny kraft.
I början blev vi irriterade, osäkra, på hur det skulle gå vidare i vår församling. Mycket blev inställt. Men sedan fick vi många idéer om hur vi kunde hjälpa till andra. Och det utvecklades mycket kreativitet hur vi kunde nå människor med våra gudstjänster, till exempel de många digitala gudstjänster och andakter som nu finns på nätet. Vi hade kraften och kreativiteten att inte ställa in allt utan att ställa om mycket.
I början var det så tråkigt att inte kunna träffa andra och inte kunna göra så mycket. Men vi märker att stillheten och mer tid för sig själv för att slappna av och att återhämta sig är jätteviktigt för kropp och själ. Och att få tid för de viktiga frågorna i livet.
Det finns bredvid trötthet så mycket kraft varje dag på nytt.
De som hoppas på Herren får ny kraft, de får vingar som örnar. De springer utan att bli trötta och vandrar utan att mattas.
Hur ska vi titta tillbaka när allt är över? Hur blir det efter, efter den här tiden? Hur ser det ut?
Jag tror att vi inte minnas tröttheten utan den nya kraften vi fick och de vingarna.
Att vi kunde bära så mycket. Och att vi bäras så mycket.
Låt oss be:
Tack gud för all kraft och uthållighet vi fick. Hjälp oss att inte bli modlösa utan se på det goda och positiva du har gjort för oss. Tack att du är nära och alltid där. Vi ber om ny kraft för det som väntar på oss den här dagen, den här veckan, i den tid som ligger framför oss. Amen.
Vi tre, min fru, min äldste dotter och jag hade samma symptom: stark huvudvärk, andningsproblem, trötthet och torr hosta.
Det var vi som handlade tillsammans en veckan innan som fick de här symtomen. Därför var det klart för oss att vi blev smittade. Min fru drabbades av det först. Hon är egentligen en tuff person när det gäller sjukdomar eller förkylningar. Hon känner det här egentligen inte. Och hon blev drabbad hårdast. Ett tecken till att något var annorlunda. Vi blev inte testad för viruset men på det här sättet visade sig sjukdomen för oss:
Det började med ovanlig trötthet. Och plötsligt blev vi andfådd under vanliga arbeten. Sedan fick vi smärta under andningen i övre delen av ryggen. Och tillfälligt smärta under andningen i undre delen av ryggen. Torr känsla i halsen och törst. Känslan att slem kommer fram ur lungorna under andningen. Ont i kroppen ökade. Tryck och smärta vandrar uppåt i lungorna. I natten hade vi ibland känslan att glömma bort att andas. Hemskt. Och vi hade mindre aptit. För första gången ingen kaffe alls.
När sjukdomen började visste vi bara att det är jättefarlig för de som har en sjukhistoria eller för äldre personer, men ibland också för unga människor som känner sig helt frisk. Vi visste att man inte har medicin mot viruset. Och att man kan få andningshjälp/respirationsbehandling på sjukhuset.
Det konstiga vid corona är att det känns så normalt, lite trött, huvudvärk, … Det kan ju också vara förkylning eller allergi, … Det känns normalt men på andra sidan så konstigt, så farligt. Min svägerska som gör mycket idrott berättade för oss att hon blev så konstigt andfådd när hon joggade och att blodkretsloppet orsakade en känsla som hon inte hade haft förut. Hon blev rädd av känslan att något var ganska fel. Och hon slutade nu för några veckor med att jogga. Att vara smittad med Covid-19 känns normalt och konstigt samtidigt.
Konstigt var också att sjukdomen kan gömma sig. Man tänker att det blir bättre och sedan slår den (sjukdomen) tillbaka och jättesnabbt mår man jättedåligt igen och rädslan uppstår att livet kunde vara förbi snart.
Sjukdomen är jätteanspråksfull och komplex. Det är viktigt att lyssna på ens kropp och att få information om hur man borde agera.
Rekommendationer som vi fick vad man kunde göra under sjukdomen är:
Det finns mycket behov av sömn. Sov mycket!
Det hjälpte att dricka mycket varmt te (med citron och honung), men också mycket vatten. Dryck mycket! Eftersom det hjälper till att slem i lungan lösas.
Paracetamol (eller Ibuprofen) mot smärtor i kroppsdelarna och medicin som verkar slemlösande
Om det är möjligt: mycket frisk luft
Och andningsövningar är jätteviktiga. Till exempel blåsa upp en ballong och efteråt hosta. För att inte smitta andra är det också bra att bara andas in genom näsa. Vi fick några andra övningar från de som drabbades (hitta länkar under texten)
Men kom ihåg: I fallet av feber och allvarliga andningsproblem är det bättre att kontakta vården så snart som möjligt.
Vad vi lärde oss under den här tiden: Livet är alltid en risk. Man är inte så medveten om det när livet bara rullar på. Hemskt var att se eller höra åsikter av människor som inte var drabbade och som bedömde ekonomin viktigare än mänskligheten. Det är en allvarlig sjukdom och alla har rätt att leva vidare, inte bara de som känner sig friska nog och de som inte blir så lätt drabbade. Och vi vet att det är relativt vem som blir lätt drabbad.
Det var tur att vi gjorde vart månadsinköp precis innan vi blev smittade. Och vi insåg att det finns mycket viktigare saker än toapapper (trots att de tomma hyllorna också gav en chock till oss). Till exempel honung, citron, förkylnings medicin, och huskurer som avkok med timjan och snitten lök (eteriska dampar hjälper till att andas bättre).
Vi är på bättringsvägen och om jag skulle sammanfatta tiden så kan jag säga: Jag/Vi är jättetacksamma för solidariteten vi upplevde personligt och i hela världen. Egentligen spelar det ingen roll om det finns en konspirationsteori, om viruset är ett hemligt biovapen eller vad som helst. Och det är inte heller avgörande hur politiker beslutar angående skolor, ekonomi, evenemangen, … Viktigast är hur vi beter oss mot varandra.Vi är sårbara och vi behöver varandra.
Om ni har frågor omkring Covid-19 tveka inte att kontakta och fråga mig. Vi kan prata om allt.
Ha det så bra och ta hand om er och era älskade.
Hälsningar,
Arthur
P.S.: Visste ni att några tidningar ställs om: Man kan läsa tidningen och sedan använda den att tvätta sig på toa. Och det låter ju bra: Att knyta ihop: Att lära sig lite om kultur, samhälle och språk, att vara miljövänlig och att ta hand om ett naturligt mänskligt behov. Se på: Spåktidningen
Markus Porsche - Präst helhjärtat 